Fiskars Byforening Historia 1984 2004 Sv
På hösten, den 31 oktober 1984, hade en grupp bybor samlats i Fiskars föreningshus för att hålla byamöte. Tanken var att grunda en byaförening. Till mötets ordförande valdes Jaakko Holmberg och till sekreterare Björn Werner. En omfattande allmän diskussion fördes, men i alla frågor nåddes ännu ingen fullständig enighet.
Fiskars byaförenings grundande möte hölls den 8.11.1984 på FTU:s stuga i Fiskars. Mötet öppnades av Jaakko Holmberg, som konstaterade att mötet var en fortsättning på mötet den 31.10. Ordföranden framförde sin syn på att byakommitténs verksamhet skulle bygga på frivillighet och att alla bybor skulle ha möjlighet att delta oberoende av modersmål eller politisk uppfattning.
Det beslöts att grunda en byaförening med namnet Fiskarsin Kylätoimikunta – Fiskars Bykommitté och att föreningen skulle vara tvåspråkig.
Till byakommittén valdes följande medlemmar:
Jaakko Holmberg, Unto Heino, Viljo Lindström, Eija-Maija Björn, Matti Järvenkylä, Leila Palenius, Marita Lindstedt, Svea Olsen, Eila Tarmi, Björn Werner samt som ungdomsmedlemmar Teresa Palenius och Tuija Sandberg.
Vid mötet lästes Vanjärvi byakommittés stadgar upp. Man beslöt att utforma den nya föreningens stadgar med dessa som modell. Vid följande möte godkändes stadgarna. Föreningen registrerades år 1986 och fick namnet Fiskars Kyläseura – Fiskars Byförening rf.
Föreningens syfte är att bevaka Fiskarsbornas intressen, värna om traditionerna i den gamla bruksmiljön samt öka trivseln och gemenskapsandan.
Föreningens styrelse består av 10 + 2 medlemmar. Verksamhetsåret är 1.4–31.3. Styrelsen sammanträder en gång i månaden, med undantag för sommaren.
Under de första åren samlades vi i Fiskars lågstadieskola och i Fiskars föreningshus. År 1986 hyrde vi ett av husen i Peltoraden av Pojo Bruksbolag som samlingslokal. I dessa utrymmen ordnade byborna diskussionstillfällen. Äldre bybor berättade om händelser från förr. En del av huset avskildes för ungdomarna, som fick samlas där. Bland annat ungdomsbandet ”Humppa 2000 rock” övade där. Den övervakade ungdomsverksamheten ansvarade Pojo kommuns ungdomsnämnd för.
På hösten 1988 måste vi lämna lokalen på grund av renovering. Under de senaste åren har vi fått samlas i Fiskars ombudspost, där Ulla och Pertti Sundström varit värdar.
Byaföreningen tog kraftigt ställning för att bevara byns bastu och tvättstuga. Vi ordnade namninsamling och en vädjan till Pojo kommuns beslutande organ.
Den 6.4.1987 ordnade vi ett extra möte om det planerade nybygget på platsen där det nedbrunna ”Tuslas hus” stått. I denna fråga gick bybornas åsikter isär. Något byggande på tomten genomfördes inte.
År 1989 gjorde vi en förfrågan till Forskningscentralen för de inhemska språken om namnen Fiskars – Fiskari. Som svar fick vi att Fiskari i minst hundra år fungerat som den finskspråkiga motsvarigheten till Fiskars. Namnbyrån rekommenderade att ortens namn fortsättningsvis används parallellt som Fiskari på finska och Fiskars på svenska och att denna gamla namnpraxis på alla sätt upprätthålls och skyddas.
Gällande hastighetsbegränsningarna på landsväg 104 inom och i närheten av Fiskars bruksområde höll byaföreningen och Fiskars Oy ett gemensamt möte där representanter för Vägverket, Pojo kommun, Fiskars Oy, hembygdsföreningen och byaföreningen deltog. Fiskars Oy och byaföreningen föreslog för Vägverket att en områdesvis hastighetsbegränsning på 50 km/h införs på väg 104. Utöver områdesbegränsningen skulle tätortsskylt användas.
Man tog också ställning mot beslutet att lägga ner posten. En vädjan skickades till postens generaldirektör samt till alla politiska partier. Vi fick svar från samtliga partier, som tackade oss för vårt aktiva ställningstagande.
År 1986 deltog vi i tävlingen Årets by. Samma år deltog fem representanter från vår förening i byaverksamhetsdagarna i Hartola. Två av våra representanter deltog också som inbjudna i ett möte för byaföreningar i Tenala.
Vi deltog i ett två dagar långt turistseminarium.
Vi har deltagit i antikmarknader, knivdagar, firandet av Fiskarsdagen och de gemensamma julmarknaderna som ordnas varje år i Fiskars.
Verksamheten omfattade också deltagande i ett projekt som syftade till att utveckla turisttjänsterna i Fiskars.
På hösten 1989 deltog byaföreningens medlemmar i renoveringen av ungdomslokalerna i Fiskars.
Sedan år 1985 har vi ansvarat för ordnandet av valborgsbrasan. Transporten av brasmaterialet har skötts av Fiskars Oy.
På motsvarande sätt har vi ordnat midsommarstångsbindning och midsommarfest på midsommarafton. Programmet har ordnats enligt tradition. Alla har haft fri entré till midsommardanserna.
Två sillfester ordnades i föreningshuset.
En ”Lär känna varandra”-fest ordnades för nya bruksinvånare.
Under tre fastlagstider ordnade vi fastlagsevenemang vid skolan.
År 1991 ordnade vi en flyktingfest i föreningshuset.
Byaföreningen ordnade år 1991 byns gemensamma julfest i föreningshuset.
På hösten 1991 ordnades petanquetävlingar med deltagande lag från olika delar av Finland.
En hembygdsutfärd för byns pensionärer ordnades år 1993.
Städtalkon har ordnats varje vår runt om i bruket.
Under två somrar har sommartorg hållits på lördagar på initiativ av byaföreningen. Hösten den 3.9.1994 ordnade vi avslutningsfest för sommartorget. Evenemanget var festligare än vanligt och byns ungdomar uppträdde med musik. Vi beslöt att göra evenemanget till en tradition.
Sommaren 1994 ordnade vi en danskurs för byns ungdomar på Bakluras dansbana.
Vi har gett ut Pesutupalehti / Tvättstugubladet två gånger om året under de tre senaste åren. Det senaste numret utkom vecka 46 och innehöll en inbjudan till byaföreningens 10-årsjubileum.
Vår förening har deltagit i olika fester och högtidsdagar. I år beslöt vi att uppmärksamma de bybor som fyller 80, 85, 90 år eller mer.
Vi har delat ut stipendier till samfund och privatpersoner. Under sommaren hyrdes en torrtoalett till byn och vi deltog i kostnaderna.
Några medlemsavgifter samlas inte in. Under de första åren fick vi små understöd från Pojo kommun. Under de två första somrarna drev vi kioskverksamhet med frivilliga krafter. Genom de årliga valborgs- och midsommarfesterna samt lotterier har vi hållit ekonomin i balans. De insamlade medlen har huvudsakligen delats ut som donationer.
Vår förenings grundande medlem Viljo Lindström kallades till hedersmedlem.
Marita Lindstedt valdes år 1986 till Årets byakommittémedlem.
Denna sommar beslöt vi att anställa en person med sysselsättningsmedel. Vi gjorde en plan som presenterades för Oy Ferraria Ab. Planens syfte var att öka trivseln i bruket. I prioritetsordning ingick renovering av Bakluras dansbana, en ny lekplats för barn, en plats för mattvätt och strandarrangemang.
Bolaget godkände planen och lovade stå för allt material. Arbetskraftsbyrån godkände vår ansökan och vi fick en snickare anställd för ett halvt år för att genomföra de nämnda projekten. Bakluras dansbana används huvudsakligen av byaföreningen. En grundlig renovering behövdes eftersom det inte längre var säkert att ordna offentliga tillställningar där. Arbetet övervakades av Fiskars byaförening.
Den anställdes arbete har varit sakkunnigt och effektivt.
Av protokollen framgår att följande personer fungerat som föreningens ordförande:
Jaakko Holmberg 1984–1986
Björn Werner 1987–1988
Urpo Tarmi 1989
Eero Haahti 1990–1992
Matti Nybergh 1993
Aini Nybergh 1994–
Och som sekreterare:
Björn Werner 1984
Matti Inkinen 1985–1986
Pertti Myllyselkä 1987
Christina Zachrisson 1988
Sari Laaksonen 1989–1991
Taina Laaksonen 1992–1993
Urpo Tarmi 1994–
Som föreningens kassör har sedan grundandet fungerat Eila Tarmi.
Som revisorer har fungerat Gösta Pihlgren och Olavi Saarinen. När Olavi Saarinen valdes in i byaföreningens styrelse valdes Unto Heino i hans ställe.
Till Fiskars Kyläseura – Fiskars Byförening rf:s nuvarande styrelse hör:
Aini Nybergh, ordförande
Olavi Saarinen, vice ordförande
Ulla Sundström, informatör
Eila Tarmi, kassör
Urpo Tarmi, sekreterare
samt övriga medlemmar Erkki Hautaviita, Paula Hautaviita, Anne Michelsson, Sirpa Suutari-Rantapero, Pertti Sundström, Jaana Kalliola och Juha Kettunen.
Ur vår styrelse har hedersmedlemmen Viljo Lindström, den tidigare ordföranden Björn Werner och Matti Järvenkylä gått bort.
Här är de viktigaste händelserna under våra första tio år. Vi är fortfarande en ung förening, men redan under denna korta tid har vi lyckats verka inom ett brett område.
Omsorgen om vår livsmiljö och utvecklingen av brukssamhället Fiskars får inte vara endast föreningens lednings mål. Gamla och nya invånare kan tillsammans påverka skapandet av en stark vi-anda.
Eila Tarmi
Elina Laiho, 2004
Den här hösten har det gått 20 år sedan Fiskars byaförening grundades.
Den sista oktober 1984 hade ett femtiotal intresserade bybor samlats i föreningshuset för att diskutera behovet av en byaförening.
Den officiella grundningen skedde på FTU:s stuga den 8.11.1984. Föreningen fick namnet Fiskarsin Kylätoimikunta – Fiskars Bykommitté och Jaakko Holmberg valdes till första ordförande.
Föreningens viktigaste uppgifter ansågs vara att bevaka byinvånarnas intressen, värna om traditionerna i den gamla bruksmiljön samt öka trivseln och gemenskapsandan. Mest oroade sig byborna över tvättstugans och bastuns framtid.
Den första stora uppgiften var ställningstagandet för att bevara bastun och tvättstugan. Byaföreningen ordnade namninsamling och en vädjan till kommunen. Under det andra verksamhetsåret diskuterades det planerade nybygget på platsen där det nedbrunna Tuslas hus stått, men byggandet genomfördes aldrig. Byaföreningen tog också ställning till postens nedläggning och hastighetsbegränsningarna.
Till en början samlades byaföreningen i Fiskars skola och föreningshuset. År 1986 hyrde byaföreningen ett av husen i Peltoraden som samlingslokal. I den ena ändan av huset fanns ett öppet kaféutrymme och i den andra ungdomslokal där bland annat ungdomsbandet ”Humppa 2000 rock” övade. Lokalen måste överges hösten 1988.
Byns första egen tidning utkom år 1989. Namnet Pesutupalehti – Tvättstugubladet härstammar från ett gammalt fiskarsuttryck: ”Det stod i Tvättstugubladet.” Detta syftar förstås på den informationsspridning som skedde bland byns kvinnor under tvätten.
”Vi städade alltid”, minns styrelsemedlemmen Leila Palenius. Byaföreningen har också varit en flitig arrangör av talkon. I det första medlemsbladet meddelades det att övergivna båtar och annat skräp skulle samlas ihop till brasmaterial.
Invånarnas trivsel och gemenskap har upprätthållits genom gemensamma fester. De mest synliga evenemangen har varit den välkända valborgsbrasan, midsommardanserna och månskensfesterna. Dessutom har byaföreningen ordnat lära-känna-fester, fastlagsevenemang och julfester. Andra tillställningar har bland annat varit sillfester, flyktingfest samt met- och bouletävlingar.
Byaföreningen har också uppmärksammat äldre bybors bemärkelsedagar och en gång om året utses en flitig bybo till Årets fiskarsbo.
År 2000 inledde byaföreningen traditionen Fiskars Folk Festival, vars popularitet har vuxit år för år.
Till byaföreningens verksamhet har också hört att driva kiosk och torghandel. Kiosken övergick till en privat företagare efter valborg år 2001. Under de senaste åren har den livligare torghandeln blivit en betydande inkomstkälla för byaföreningen. Intäkter har också samlats in bland annat genom försäljning av julgranar.
Intäkterna från talkon, basarer och evenemang har byaföreningen använt till nytta för byborna. Föreningen har delat ut stipendier, sysselsatt människor för att rusta upp byns byggnader (bland annat Baklurans dansbana) och stött till exempel skolans vårfester.
Ungdomsverksamheten som inleddes under de första åren återupplivades på nytt under 2000-talet. För ungdomarna byggdes också en skateboardplats.
På 2000-talet grundades även en miljögrupp som har ordnat talkon och tagit ställning bland annat till dragningen av naturgasledningen.
Det största projektet under de senaste åren har varit byggandet av en gemensam byabastu. Efter många turer blev det nästan sju år långa bastuprojektet färdigt denna sommar.
I Fiskars byaförening har det genom åren funnits många medlemmar som förtjänar tack för sitt aktiva deltagande. En av dem är pensionären Linda Rantanen, som har hållit fiskarsborna med bullar.
Lindas bullar har gått åt på byagården, vid möten, basarer, fester och i kiosken. Som mest bakade Linda till midsommar först hundra bullar till midsommaraftonens dans och sedan ytterligare hundra till midsommardagen.
Allt som allt har Fiskars genomgått en stor förändring under tjugo år. ”Ofta var det så att man inte mötte en enda människa. På Peltoraden stod bostäderna tomma och Kulla låg mörkt”, minns Rantanen stämningen på den tysta bygatan för årtionden sedan. ”Nu är det så roligt att se så många ungar omkring sig. Det visar att den här byn inte dör.”
Utmaningen för den by som vaknat till liv igen är att hitta en gemenskap mellan de nya invånarna och de gamla bruksborna – mellan alla olika människor. Nästa steg i att skapa samhörighet sker på bastulaven, så som man gjort i bruket redan för hundratals år sedan.
Som Linda Rantanen konstaterar: ”Det bästa är att invånarna lär känna varandra. Det är A och O.”
Elina Laiho